Något som jag tycker är väldigt roligt är att möta mina läsare. Att åka till bibliotek ute i landet och berätta om mitt skrivande och mina böcker eller som nästa vecka när jag ska hålla en inspirationsföreläsning för ett stort it-föredrag om författarlivet och hur man förverkligar drömmen om en bok. Det är fantastiskt att få träffa de som faktiskt läser mina böcker, som är intresserade och ställer frågor om mina böcker och mina karaktärer. Innan jul var jag på mycket trevliga Säters Bibliotek och där fick jag till exempel frågor om varför jag inte skrivit några uppföljare på mina böcker. Det var flera som ville veta hur det har gått för Ingrid och Cecilia och det vill ju faktiskt jag också. Kanske blir det ändå en fortsättning på dessa kvinnors liv längre fram.

Att stå en scen är för mig en slags skräckblandad förtjusning, läskigt men mycket roligt. Värst är de första minuterna innan jag kommer igång men jag försöker trösta mig med att till och med erfarna skådespelare som Margareta Krook var så nervös innan hon gick upp på scenen att hon i princip kräktes varje gång. Författaryrket är ju så ensamt, man är själv med sin historia och sina karaktärer i ett drygt år, sen ska man plötsligt stå framför en massa människor och berätta om dem, det känns konstigt, läskigt och ovant, men som sagt mycket roligt också att få dela dem med andra och prata om dem.

Min föreläsning nästa vecka kommer bland annat handla om det som jag tycker är så roligt med att skriva, nämligen att man får hitta på! Och om vikten av att våga gå in i sina karaktärer och försöka känna känslor som man kanske aldrig vågat närma sig förut. Att utforska sina mörka rum och vad man skulle känna och vara om man var någon helt annan. Som en skådespelare som går in i en roll och fyller den med sitt eget. Att våga låtsas, våga fantisera och våga ljuga! Att återvända till det där som man var så bra på som barn, att fantisera utan spärrar, att släppa sin hjärna fri helt enkelt. Vågar man det kan vad som helst hända.