Den här veckan är ganska så pirrig. Jag ska träffa min förläggare och få feedback på de första 200 sidorna på min nya roman som är planerad att komma ut våren 2014. Jag har en fantastisk förläggare på Wahlström & Widstrand som är oerhört bra på att ge konstruktiv kritik utan att trasa sönder ett känsligt författarhjärta. Att lämna ut sin text är läskigt, ja, till och med skitläskigt. Oavsett om man har en förläggare eller inte så rekommenderar jag ändå att man vågar lämna ut sin text. Innan jag blev publicerad så bildade jag och ett par skrivande kompisar en klubb där vi bytte manus och läste varandras alster. Gav kritik, både positiv och negativ, och försökte hjälpa varandra att komma vidare i skrivandet. Det är otroligt viktigt att få hjälp att se sin historia med andra ögon för att förbättra det man har skrivit.

Många jag träffar säger att de drömmer om att skriva en bok men inte har tid. Jobb, barn, och allt annat kommer emellan. Så när är det egentligen läge att skriva en bok? Den krassa sanningen är att det aldrig är läge att skriva en bok. Det är lite som att skaffa barn. Man har aldrig tid, det är skitjobbigt men i slutändan är det typ det bästa man har gjort. Sällan öppnar det sig ett sabbatsår och få av oss har ekonomiska möjligheter att resa bort några månader och skriva en bok. När jag skrev min första roman var jag ensamstående, jobbade mer än heltid som chefredaktör på tidningen Elle och hade varken tid, möjlighet eller råd att ägna dagarna åt att skriva på en roman som kanske aldrig skulle bli publicerad. Min lösning var att gå upp tidigt på morgonen, innan min son vaknade, och skriva 15 minuter om dagen. Vardag som helg, arbetsvecka som semestervecka, gick jag upp och skrev. Ibland hann jag med så mycket som en hel timme och i bästa fall en halvtimme men oftast inte mer än 15 minuter. Den spontana känslan kanske är att det inte är någon idé att skriva så lite, att man inte hinner någon vart, att man inte kan skriva en bok på 15 minuter om dagen. Men det är precis det man kan om man gör det varje dag. Sakta men säkert blir det mer och mer text. Berättelsen tar form och en vacker dag har du tagit dig ända fram till slutet på din bok. För mig tog det drygt två år att skriva klart min debutroman Allt är bara bra, tack och bli antagen på Albert Bonniers förlag. Tack vare en jävla envishet och 15 minuters skrivtid om dagen. Jag jobbar fortfarande så eftersom jag ännu inte kan leva på mitt författarskap men också för att jag tycker att morgnarna är den bästa skrivtiden.

Att skriva är bra för själen oavsett om man vill bli publicerad eller inte. Min pappa har till exempel skrivit för byrålådan i över femtio år utan någon som helst längtan efter att publicera sitt material. Han mår bra helt enkelt av att sätta ord på det han känner och formulera sitt liv och det han upplever. Så skriv och må bra! Och här en annan sak som är bra för min själ. Hästar. Att komma ut i skogen, koppla bort vardagen på hästryggen gör mig väldigt lycklig. Den är sötingen heter Ivar och är alldeles, alldeles underbar.