MIN JOBBKOMPIS

Det kan ju bli lite ensamt ibland författaryrket, därför har jag livat upp min tillvaro med den här jobbkompisen som håller mig sällskap och sitter på andra sidan skrivbordet. Han säger inte så mycket men jag fick en klapp i ryggen i morse efter att ha skrivit klart ett kapitel tidigt som tusan. Tack E.T. Det värmde. Nu bara 16 sidor kvar innan deadline på måndag…
ET

Utöver jobbkompisar är mysfaktor en viktig grej i skrivarlyan. Gott te, skorpor som bakats av en finfin mamma, musik i lurarna och mysig belysning kan vara en bra grej när man ska skriva länge och mycket. Jag väntar aldrig på inspiration by the way, bara sätter mig ner och börjar jobba. Min teori är att den aldrig kommer om man väntar på den men om man däremot sätter i gång och arbetar så brukar inspirationen dyka upp när man minst anar det.
Skrivlya

4 svar på ”MIN JOBBKOMPIS

  1. Snygg kompis! (och min förra kommentar – RW menade jag förstås, där blev det lite fel).
    Men en sak som jag är väldigt nyfiken på är hur du hittade ditt språk. Har själv gjort några misslyckade skrivförsök, men aldrig lyckats få till språket, som alltid har en förmåga att likna det senaste jag läste, fast i en mycket sämre version.
    Och en sak till – shit vad cool du är på bloggbilden!

  2. Hej Lomma-Eva och tack!!! När det gäller att hitta sin stil så tror jag det har vuxit fram för mig ju mer jag har skrivit. Jag brukar inte heller läsa så mycket annat när jag själv skriver. Som du säger så kan jag känna mig påverkad av en annan bok och dess språk. Jag läser gärna annan litteratur mina ”viloperioder” dock. Men mitt tips är att skriva mycket och ofta och prova dig fram. Så småningom kommet du att hitta fram till din egen röst! :)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *