Första versionen av min nya vuxenroman (utkommer våren 2014 på Albert Bonniersförlag) är snart i mål och förhoppningsvis är jag på lördag även i mål i ett annat lopp: Stockholm Marathon 2013.
Det här blir tredje gången jag springer. 2010 och 2011 har jag tagit mig runt denna mara på 4.50 respektive 4.13. Förra året kunde jag inte starta pga mina knäproblem trots att jag var anmäld. I år har jag stått och vägt in i det sista men trots att jag har vissa problem fortfarande så har jag bestämt mig för att springa. Jag kommer inte att persa med tanke på att jag inte har kunnat träna normalt på 1,5 år när mina knäproblem började, så mitt mål är att ta mig runt och förhoppningsvis under 5 timmar. Jag hoppas att få ge maran en omgång och att mitt knä håller. Så. Håll tummarna för mig! Jag längtar och fasar på samma gång på ett märkligt vis efter att klockan ska bli 12.00 på lördag när starten går.

Jag har laddat med blodpudding, lakrits och kolhydrater. Vatten och resorb. Jag laddar mentalt och har mycket styrka med mig, inte minst av min fina coach MarathonMia. Även om jag inte har samma träningsmängd bakom mig som tidigare så vet jag att jag har ett tjockt pannben. Mentalt är jag redo. Jag kan, jag vill, jag ska!

Och om ni undrar vad som sägs i min skalle på andra varvet av Stockholm Marathon (typ på Djurgården) så är det någonting sånt här:
”Fan i helvete helvetes jävla skit jag vill inte, fan i helvetes jävla skit. Kommer jag att ångra om jag kliver av? Ja. Kommer jag att ångra om jag fortsätter framåt? Nej. Alltså fortsätter jag framåt.”

Rapport om hur det gick kommer så snart maratonmoset lagt sig.

MAY THE FORCE BE WITH ME!