200 SIDOR KATCHING!

Har verkligen jobbat som en gnu den här veckan för att nå min deadline på 200 sidor på min nya vuxenroman (utgivning 2014 på Wahlström & Widstrand). Det har inneburit väldigt långa dagar där jag suttit och skrivit i skrivarlyan redan vid sjurycket för att sedan åka vidare till TV-fabriken. Fördelen med att jobba under press är att man får mycket gjort och inte ägnar de väldigt få timmarna man har åt att surfa eller tvätta eller göra annat för att skjuta upp skrivångesten utan att verkligen skriva. Jag trodde att jag skulle få sitta hela helgen men på grund av en knäskada har jag inte kunnat träna och istället ägnat ALL tid (utöver mitt dayjob) till att skriva. Så igår lade jag i en extra växel, kastade mig in i den bokvärld jag nu befinner mig i, och kom ut på andra sidan strax före klockan 17.00 klar att leverera till min förläggare. En luthersk slags tillfredsställelse infann sig och samtidigt en oro för vad min förläggare ska tycka om det jag har skrivit. Håller det? Är det tillräckligt bra?

Har kommit in i den fasen i bokskrivandet där jag är så pass långt inne i boken att jag andas och lever med mina karaktärer. De har blivit verkliga. Jag vet var de bor, hur det ser ut hemma hos dem, vad de har på sig för typ av kläder, vad de äter, vad de har för vänner och familj. Men det roliga är, och det som kanske är mest spännande med mitt jobb, att ju bättre jag lär känna dem, desto mer överraskar de mig. De gör saker jag inte har förväntat mig av dem. Ja, de lever sina egna liv helt enkelt. Det gör mig nyfiken. Jag undrar hur det ska gå för dem. Vart vi är på väg. Och jag blir alltmer fäst vid mina karaktärer, även när de gör dumma saker, så tycker jag liksom om dem. Och en dag, när boken är klar, kommer jag förmodligen att sakna dem som jag ibland gör med karaktärerna i mina andra böcker. Jag undrar hur de har det, vad de gör och hur de mår. Som Cecilia i min senaste bok. Är hon okej? Har hon fått ordning på sitt liv?

2013-01-09 18.09.29

Ibland tänker jag att jag borde skriva uppföljare bara för att få veta men än så länge har jag varit för nyfiken på nya människor jag har i huvudet för att kunna vänta.

Jag skriver ofta med musik i lurarna. Den här veckan har den här gamla musikaldängan varit mitt sällskap och skrivbränsle. Kanske ett försök att lugna mig själv att det kommer att bli en bok den här gången också.
EVERYTHING´S ALRIGHT

6 svar på ”200 SIDOR KATCHING!

  1. Det låter fantastiskt, att ens karaktärer överraskar en! Är mitt i ”Jag skulle aldrig ljuga för dig”, och tycker det är underbart med dessa skruvade situationer där du låter huvudpersonen gå över den gräns som man själv har varit så himla nära en massa gånger. Hennes avgrundsvrål nånstans efter 40 sidor, och omgivningens reaktioner – jag var bara tvungen att läsa högt för min man, han skrattade så att tårarna rann… Vi har 11-åriga tvillinggrabbar, gissa om vrålet är nära i bland:-)

  2. Hahaha tack Lomma-Eva för mycket fin komplimang! Den boken var både rolig och otäck att skriva. Men mest rolig faktiskt:)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *