HÄSTKRAFTER

IMG_7444

Jag måste säga att trots att jag tror att jag befinner mig i någon slags 44-årskris så är det onekligen spännande. Ibland undrar jag vad jag ska hitta på härnäst eftersom jag överraskar mig själv med nya påhitt hela tiden. Som till exempel att jag hux flux har börjat återuppta ridning efter cirka tjugofem års frånvaro från hobbyn. Jag blev sugen på att prova igen och blev till min egen stora förvåning så eld och lågor att jag nu rider flera gånger i veckan. Det hade jag aldrig trott för ett år sedan. Att jag skulle stå i ett stall en tidig lördagsmorgon och njuta av att mocka, pussa en hästmule och fodra.

IMG_7554

IMG_7405

Eller som att jag återupptagit att köra bil igen efter ca tjugofem års frånvaro. Jag skäms lite för att erkänna det men jag tillhör den där procenten som tog körkort och sen aldrig vågade köra mer. Men nu har det alltså hänt. Moa i hästsadeln och Moa bakom ratten. Idag for jag fram alldeles själv på vägarna, trots att jag var livrädd, med ett leende på läpparna på väg mot stallet för att få rida min lilla lånehäst. Och en stund senare flög jag fram i skogen i galopp på en hästrygg och njöt av varje sekund. Ytterligare ett par timmar senare kutade jag Kungsholmen runt.

IMG_7620

Hästkrafter.

IMG_7576

Jag kan konstatera att jag är i förändring, en bra förändring tror jag. På väg, på hästryggen, i bilen, springandes på mina ben, skrivandes på en ny bok, nya idéer i skallen. Jag gör nya saker, skaffar nya rutiner, träffar nya människor, funderar över livet och hur jag vill leva det. Ett av mina problem är dock att jag försöker trycka in lite för mycket i livet, risken är att jag inte hinner med och springer in i väggen istället, så jag försöker hitta någon slags vettig balans.

IMG_7556

Och apropå att springa så tar jag det relativt lugnt just nu. Jag vill njuta av den löpning som blir, inte kräma in för många pass eller hetsa tider. Tanken är att långsamt bygga styrka runt knäet och så småningom, men inte riktigt ännu, börja styra kosan mot Stockholm Marathon 2014. Men just nu vill jag springa för att det är kul, inte för att träningskalendern säger att jag måste om jag vill persa på nästa lopp.

Och så här vackert är det i skogen. Såna saker ger mig kraft nuförtiden. Doft från träd och mossa, ljudet av hovarna mot marken, blåsten mot ansiktet, frihetskänslan och lyckan att jag befinner mig just här, just nu.

IMG_7558

Barfotalöpning och förläggarmöte

Hej kära bloggvänner!

Har börjat komma igång igen med löpningen efter avslutad penicillinkur. En sak som förvånade mig när jag sprang första gången i tisdags sedan maran är att jag fortfarande har så himla ont i musklerna. Som grym träningsvärk under passet. Men enligt CoachMia så är detta inte konstigt alls eftersom jag hade så mycket mjölksyra i benen under maran och mina ben var som två tunga cementblock av muskelsmärta. Min sjukgymnast, Silvio, som masserade mig vid Odenplan under Stockholm Marathon hade aldrig varit med om något liknande sa han. Och här fina Mia när vi sprang i tisdags!

a-93a75Pf4l3uRIFKjs2drG6ItvUsWkK7RgrBGDyDzw

xKuV6JOELHYX4xx4QPYrKaKtNate6eAVVKNzJOGujz4

Jag har även investerat i ett par barfotalöparskor! Mest för att jag är nyfiken på att testa något som så många pratar om och som ett komplement till mina vanliga pjuck. Jag testade dem idag och det var mycket ovant att springa utan någon dämpning. Ben och knän höll. Däremot så kan man säga att mina hälar inte var helt nöjda efteråt. AJ! Ska bli intressant att se hur benen känns imorgon efter dessa 7,5 km.
oaRoueYWDvXIrga3gqgfKEUP43dbfXiMPxiHRRvBT8s
vh-vh-CH6Ngl5RcJmX41JI0LM5fvREtZeVsc_TO3aMk

I fredags hade jag möte med min förläggare på Wahlström & Widström om min nya roman (utgivning mars 2014) och som för första gången läst boken i sin helhet. Jag var som vanligt otroligt nervös inför vad hon skulle tycka men till min stora glädje så var hon väldigt positiv. Vi gick igenom hela manuset och Åsa gav mig grymt bra feedback och synpunkter på delar av manuset som behöver jobbas med. Jag kommer ägna sommaren åt att bearbeta boken och ny deadline är första veckan i augusti då en ny version ska gå tillbaka till henne. Så här kommer vi att hålla på fram och tillbaka till typ december/januari när det är dags för korrektur och sedan tryck. Ser fram emot att sätta tänderna i manuset och längtar efter att vara tillbaka i min romanvärld med mina karaktärer som jag saknat när de har varit hos Åsa.
00XDlrJ487xl7jai1ipMKupLkRsQTPYvdMYlxWfmaOc

Och här min fina förläggare Åsa!

0b7eiSuAemdO1drKZTlRMNARuyOPiLn0b1G0UR4djUg

Nu tar jag min moppe och drar iväg på lite ledighet. Vi hörs och syns snart igen. Trevlig sommar!
6rQPGD0WKLhavpmgHjOqLTgTa-bItSDMRD5DPpet5UE

TILLBAKA I SPRINGSADELN

Glad midsommar gott folk!

Har gått på penicillinkur en dryg vecka, det ville sig inte bättre än att jag åkte på bihåleinflammation och ett tag började jag undra om jag även åkt på lunginflammation eftersom jag hostat som om det inte fanns någon morgondag. Nu börjag jag ÄNTLIGEN repa mig och imorgon ska jag ta min första springtur efter Stockholm Marathon. Overkligt att jag inte har kunnat springa på så länge. Ska bli riktigt skönt. Hoppas även att mitt knä ska visa sig vara i samma fina form som under maran.

I slutet av nästa vecka ska jag träffa min förläggare som ska ge mig feedback på min nya roman efter att läst klart hela. Jag är oerhört nervös. Håller det? Vad tycker hon om slutet? Känns berättelsen trovärdig? Håller den ihop?
Gulp. Gulp. Gulp.

Jag har firat en lugn midsommar i solstolen med böcker, choklad, te och chillat med min man. En tur till stallet och annars sovit mycket och plöjt en och annan film. Känner en viss sorg över att betrakta den monumentala fyllan som stora delar av landet verkar hänge sig åt under midsommar och en mängd andra högtider. Med risk för att låta som en moralkärring så är jag innerligt trött på att så mycket kretsar kring alkohol framförallt under sommaren. Kan vi inte bara njuta av livet som det är? Utan rosévinsfilter och baginboxen på picknickfilten? En stilla undran bara.

NB1cSFJgc3qRX5cP_6LFivc7vj8EA6c8ivRyU8JbV38

Annars då? Jag vet att det går lite tid mellan mina inlägg, sorry för det, jag hoppas jag ska få upp bättre fart i höst med min skriv-träna-livet-blogg men jag har varit lite splittrad på sistone. Har mycket i mitt huvud just nu. Mest positivt och jag befinner mig helt klart i en inre och delvis yttre förändringsprocess. En ganska rejäl sådan. Kanske är det åldern. 44-årskrisen? Eller så är det någonting annat. Livet. Det låter flummigt jag vet men en dag hoppas jag kunna formulera det bättre.

Här en av mitt livs stora glädjeämnen. Ivar.

2013-06-22 13.26.42-1

NO GO

Det blir inget Söder Runt tyvärr för mig på lördag. Jag har varit mer än lovligt korkad och inte lyssnat på kroppen och inte tagit det så lugnt som jag borde. Förkylningen utvecklades därmed till bihåleinflammation och jag sprang in i väggen för andra gången på en dryg vecka. Kroppen strejkade och påminde mig om att det kanske inte räcker med att vara ”sängliggande” ett par dagar där man ändå smygjobbar och är uppe och gör en massa aktiviteter som man tror att kroppen ska orka med i alla fall. Så nu ligger jag här för ankare med penicillin (och en del andra piller) och en skalle som känns som den ska sprängas.
2013-06-12 18.27.47-2

Jag längtar efter att bli frisk och att få springa igen. Längtar efter att känna mig stark i kropp och själ.

Men idag hurrar jag för min fina, fina mamma Kajsa som fyller 70 år! Hon råkar vara världens bästa nämligen. Se så nöjd jag är!
2013-05-26 12.13.26-1

FINAL COUNTDOWN

Hej kära bloggläsare!

Beklagar dålig uppdatering just nu. Beror helt enkelt på att väldigt mycket tid går åt till att jobba och skriva klart min nya vuxenroman parallellt. Om tolv dagar har jag deadline. Jag är verkligen inne i slutfasen nu och det är spännande och svårt på samma gång. Jag får ofta väldigt bråttom när jag skriver slutet och försöker denna gång att ta det lite lugnare. Får se om jag lyckas.

Och här en bild på min skrivkofta som gjort lång och trogen tjänst. Än får den hänga med ett litet tag.
2013-05-10 14.00.19-2
Att vara så här långt in i skrivprocessen på en ny roman är en en dubbel känsla. Å ena sidan vill jag bara bli klar, å andra sidan har jag nu lärt känna mina karaktärer och min historia så bra att jag vill vara kvar i min ”nya” värld och hänga med mina nya bokkompisar. Som sagt. En dubbel känsla. Detta gäller även en annan del av författarskapet nämligen recensioner. Det är sällan en recension endast är positiv utan det brukar vara både ris och ris. I helgen fick jag en sådan som var mestadels positiv i Svenska Dagbladet. Här är den om ni vill läsa.
2013-05-11 17.19.40


Moa Herngrens ”Homecoming queen” är både en psykologisk thriller och underhållande highschool-roman. En bladvändare, men obalanserad.

När Moa Herngren skriver sin första roman för ungdomar tar hon sig an ett tema som jag känner igen också från hennes vuxenböcker: att försöka passa in, att svälja och stå ut för att inte göra omvärlden besviken. Och hon gör det i underhållande bladvändarförpackning, det är svårt att lägga ifrån sig ”Homecoming queen” innan den är utläst.

I centrum står 16-åriga My, som precis landat i USA för ett år som utbytesstudent. Hennes föräldrar har tagit ett lån för att finansiera hennes resa. De tänker sig att resan kommer att bli utvecklande och oförglömlig för My. Och så var de ju själva i New York som unga, och det var fantastiskt. Det är klart att deras dotter ska få den här chansen nu när hon ber om det!

Men för My blir den här resan inte speciellt fantastisk. I stället för i New York hamnar hon på landsbygden i Missouri, hos en halvgalen kvinna som heter Rhonda. Rhonda deklarerar kvickt att My måste kalla henne för ”Mom” nu, och att de ska bli bästa vänner. Dessutom ser hon det som sitt uppdrag att rädda My från Djävulen, och leda henne till frälsning. På punkt efter punkt krockar Mys nya vardag mot den hon är van vid. Bort med alla kompisfikor, tryggheten i familjen, Facebook i mobilen och välbekanta Stockholmsmiljöer. In med vanvårdade hundar, obekant landsbygd, djupt rotad rasism och kyrkokörer. My mår inte speciellt bra av det. Alls. Och väljer att inte säga det till någon. Att bita ihop, försöka anpassa sig och le så glatt hon kan.

”Jag har börjat se mitt liv som små stenar som jag måste ta mig mellan för att hålla mig från att ramla i vattnet. Vissa stenar är bra stenar. Andra är inte lika bra utan hala och svåra att hålla balansen på. Hemma hos Mom bakom fälten vid världens ände är en sån svår och hal sten där jag måste vara just nu.”

För mig står ”Homecoming queen” länge och väger. Å ena sidan finns de klassiska ingredienserna i en underhållande highschool-berättelse: dejter och popularitetstävlingar, truckturer och milkshakes, kärleksbekymmer och hångel. Å andra sidan är det här också lite av en psykologisk thriller. Det stegrande obehaget hos My är så skickligt skildrat att jag kommer på mig själv med att bläddra med en nervös klump i magen. Hur obehagligt kommer det här bli? Hur långt tänker Moa Herngren gå?

Jag hade nog hoppats att svaret på den frågan skulle vara: Längre än så här. Under andra halvan av boken tippar Herngren över åt kärlek på highschool-spåret, och tonar ner den psykologiska thrillern. Och det är förvisso fortfarande väldigt välskrivet, men det är också himla synd. Kärlekshistorien känns varken speciellt trovärdig eller spännande i jämförelse med beskrivningen av Mys alltmer krampaktiga kamp för att hålla fasaden uppe.

Lisa Bjärbo

Och HÄR en till i Sundsvalls fina tidning!

Det är final countdown på flera fronter just nu. Mycket av min tid går också åt till att förbereda mig inför Stockholm Marathon 2013 som går av stapeln 1:a juni. Jag hade tidigare en träningsblogg som jag nu har övergett för att fokusera på denna så här kommer det alltså också bli en del träning framöver. Jag hoppas att ni vill hänga med på det också! Att skriva böcker och springa maraton har mer gemensamt än vad man kanske kan tro. Uthållighet och pannben är två viktiga bitar i båda racen. På grund av knäproblem under 1,5 år var jag tvungen att hoppa förra årets maraton och även årets har hängt i luften en lång tid. I dag sprang jag 2 mil (mitt första långpass sen jag vet inte när) för att testa knäet. Det blev två rätt tuffa mil men till min stora glädje så började knäet först att knorra lite efter cirka 15 km och höll sig på en rimlig nivå fram till slutet. Så nu har jag bestämt mig: Game on Stockholm Marathon 1:a juni! Det kommer inte att bli mitt snabbaste maraton, min målsättning är att ta mig runt. Med tanke på min träningsmängd under mitt mycket dryga rehabår så är det i sig ett högt satt mål.

Och så här nervös såg jag ut innan passet.
2013-05-19 09.23.47-2

Jag har ju börjat återuppta min ridning igen (red som tonåring) och rider ca två dagar i veckan som medryttare på världens finaste islänning. Och förutom att det är så jädrans kul så visar det sig att det är en grym rehab för mitt knä. Vem kunde tro det?! Utöver ridningen så kompletterar jag rehaben med styrka på gym.

Och här Herngen i hästmiljö som jag tror är typ den bästa terapin i världen. Jag tycker att det är otroligt rogivande för kropp och själ att hänga i stallet, mocka, mysa med hästarna och rida i skogen.
2013-05-18 12.23.43-2
2013-05-18 10.58.32-1

TVIVEL, EN GNUTTA TRO OCH LITE HOPP

Det är lätt att säga till andra hur de ska göra för att skriva en bok men när det kommer till mig själv är det inte alltid lika enkelt. Denna vecka har jag brottats med SVÅR självförtroendeångest gällande pågående skrivprocess. De som står mig närmast påstår att det ALLTID är så här när jag jobbar med en ny bok men jag tycks glömma bort det varje gång och undrar oroligt om jag tappat förmågan och om det verkligen kommer att bli en bok. Men. Jag biter ihop, försöker övervinna tvivlet och jobbar mig mot slutet av min nya roman i långsamt tempo, ord för ord, sida för sida. Trots att jag just nu känner mig väldigt osäker på om det jag skriver håller ihop eller inte. Det är en väldigt trevande process. När jag väl kommer in i ett skrivflow känns det bra men den lilla tvivlande djävulen på axeln har en tendens att dyka upp hela tiden och avbryta mig. Jag försöker trösta mig själv med att jag har flera månader av bearbetning kvar när jag väl har kommit till slutet och att inget av det jag skriver just nu är hugget i sten. Imorgon: NYA TAG!

Det här helgen har jag:

Firat min son som fyllde 17 år!
2013-04-26 21.01.52

Invigt nya springpjuck i vårsolen denna underbara, soliga aprilhelg. Jag brottas med knäproblem men mina nya skor ska förhoppningsvis hjälpa mig på rätt väg och kanske, om träningsguden vill, låta mig springa Stockholm Marathon som jag är anmäld till.

2013-04-28 08.21.42
2013-04-28 08.33.40

Längtat efter min pålle som jag ska få träffa igen nästa vecka!
2013-04-21 11.05.08

I nästa inlägg kommer jag berätta lite mer hur jag gör när jag skapar mina karaktärer och en ny bok.

Vi ses!

VÅRKÄNSLOR OCH ÅTERHÄMTNING

Eftersom veckorna blir ganska intensiva just nu med dubbeljobb (7-9 romanskriv i skrivarlyan 9-5 dayjob 5-8 övrigt frilansjobb) så försöker jag hålla helgerna rena för mental och fysisk återhämtning. Det är inte alltid det funkar men som nu, när jag har varit barnfri ett par dagar, passar jag på att göra lite grejer som jag gillar. När jag låter hjärnan vila från romanskrivandet så försöker jag tänka på den så lite som möjligt. Jag tror nämligen att det ändå pågår ett slags arbete därinne i huvudet i det undermedvetna.

Så. Denna helg har jag gjort följande saker för att ladda batterierna inför jobbveckan:

Umgåtts med min käre man, åkt moppe i vårvinden, käkat brunch på Fåfängan och lapat sol och pratat om livet och njutit av att slappa järnet tillsammans.

2013-04-20 13.25.05
2013-04-20 13.57.30

Firat min käre bror som fyllde 48!
2013-04-20 23.11.48

Sett min nya bok fint uppställd på Akademibokhandeln och blivit glad över att den är ute hos läsarna.
2013-04-20 16.08.57

Och här är en av läsarna. Bulten Lindqvist. Oklart vad han tycker om min bok.
2013-04-20 16.00.51

Jag har kutat en skön mil i det fina vårvädret och jag har hängt i stallet och ridit min favvohäst Ivar. Mockat och fodrat och klappat små gulliga hundar och katter. Sugit in sol, dofter, träd och små blommor som kommer upp ur marken och känt vårkänslorna precis som Ivar här!
2013-04-21 12.57.52

Det är dagar som denna som jag ändå är tacksam över den långa vinter för utan den så skulle ju inte våren känns så fantastisk.

I övrigt funderar jag mycket över livet just nu. Vem jag är. Vem jag vill vara. Vem jag har varit och vart jag är på väg. Kanske är det 44-årskrisen som ger sig till känna inför min stundande födelsedag om cirka två veckor… Anyways, kriser är bra, kriser är utveckling, ur kriser kommer kreativitet och nya bokidéer!

Och jo, om det är något i skrivprocessen som ni är nyfikna på, något kring mig eller mina böcker ni undrar över. Fråga på! Så kommer svar inom kort här på bloggen.

Jag önskar er alla en grym vecka!

BOKFÖDELSEDAG!

Idag släpps min ungdomsroman Homecoming Queen i butik! Man kan alltså säga att det är bokens födelsedag idag. Hurra för dig lilla bok! Det firades igår med bokreleasefest med nära och kära på Bonnier Carlsen förlag. Vi käkade minihamburgare och DJ Karin Schyffert spelade amerikanska låtar till boktemats ära. En fin kväll där jag fick massor av grattis och så mycket vackra blommor att jag badade i dem.

IMG_5907

Långfilmsproducenten Daniel Möllberg och författaren Martina Haag var några av alla mina fina vänner som kom för att fira!
IMG_5904

Jag fick signera böcker och på huvudet bar jag den lilla tiaran som jag blev krönt Homecoming Queen i en gång för länge sedan. 1986 närmare bestämt!

00013

Många böcker blev det!
00023

Och så här glad var jag när kvällen var slut.
00009

Imorgon är det på´t igen. Då åker jag till skrivarlyan för att skriva en helt annan historia.

IMG_5911

FEEDBACK

Efter ett tre timmar långt möte med min förläggare häromdagen var jag rätt rejält mörbultad. Inte på så vis att min text sågades utan mer utmattad av att den kreativa diskussion vi hade var så intensiv och så koncentrerad. Jag var lättad över att min förläggare var positiv till det jag skrivit hittills och vi kom fram till många bra saker gällande min historia och de karaktärer jag mejslar fram. Så, nu är det BARA att sätta sig ner och skriva sista tredjedelen av min nya roman. Cirkus 100 sidor gissar jag att det kommer bli innan jag har tagit mig till slutet. Lämning på hela manuset 1 juni. Phu. Samtidigt gillar jag att ha en deadline för jag jobbar oftast bäst under press. Sista delen av en bok brukar vara lite speciell att skriva. Jag brukar ofta känna mig ivrig att komma fram till slutet, att komma i mål, dels för att jag vill veta hur det går för mina karaktärer och hur jag ska knyta ihop säcken och dels för att jag vill bli klar. Som ett maratonlopp (åh vad jag tjatar som maraton sorry!). Man njuter av färden men man vill samtidigt ha tagit sig igenom hela distansen. Det händer inte sällan att jag är lite för snabb på slutet och sedan får gå tillbaka och dra ut mer på förloppet eftersom jag varit för ivrig. Men som jag har sagt tidigare, det är helt okej, bearbeta, stryka och lägga till, det ingår. Det viktiga är att fortsätta framåt. Och apropå att skriva klart böcker så börjar det bli dags för min ungdomsroman Homecoming Queen att komma ut i butik. Cirka tio dagar kvar nu till recensionsdag! Gulp. Jag undviker att läsa recensioner eftersom jag inte hanterar dålig kritik särskilt bra och helt enkelt blir superledsen. Men mitt fina förlag brukar skicka bra recensioner och en förhandstitt på en sån fick jag faktiskt igår och blev otroligt glad. Även om man oftast brukar få både ris och ros betyder det mycket för självförtroendet att få en första positiv.Jag kommer att gästblogga på Bonnier Carlsens hemsida några dagar (med början på måndag) om ni vill läsa om boken!

Homecoming Queen handlar om en svensk utbytesstudent i USA och jag kommer därför att lägga ut lite förnedrande bilder på mig själv från min egen tid som utbytesstudent på bokbloggen, hehe. Homecoming Queen är inte självbiografisk men har en hel del beröringspunkter med min egen resa. Jag bjuder på en försmak av Moa anno 1986. Varsågoda!
IMG_5780

KALLE ANKA OCH JAG

Igår på ICA så hittade jag min senaste bok bredvid Kalle här. Jag är visserligen ett stort Kalle Anka-fan men kan tycka att jag kanske ändå borde stå på en lite vuxnare hylla.

Kalleåjag

”Vilken typ av böcker skriver du?” Den frågan får jag ganska ofta och ibland kan jag känna att mina böcker inte passar in i något tydligt fack och att det är svårt att ge ett bra svar. Min kompis Katrin tyckte häromdagen att jag skulle kalla min bokgenre för ”Realgood” eftersom jag skildrar en slags reality och skriver om verkliga människor och verkliga liv. Det ligger någonting i det.

Jag skriver ofta om människor som befinner sig i utveckling och som går igenom en inre förändring. Mina kvinnliga karaktärer brukar vara antihjältinnor som jag på ett eller annat sätt vill släppa fria. Jag tycker om att bryta tabun och i synnerhet kvinnliga tabun och föreställningen om hur vi kvinnor förväntas vara. Mina antihjältinnor gör och säger saker som vi inte förväntas göra eller säga. Ibland känner jag mig lite som en rebell genom mina karaktärer och låter dem göra revolution på olika sätt. Jag tycker om att utforska människors hemliga rum och titta närmare på allt det där som vi gör vårt bästa för att gömma undan. Det som är otäckt men jävligt spännande. Jag tycker om att gå över gränser och ta reda på vad som händer när människor tappar kontrollen över sina behärskade ytor. Hm. ICA kanske har rätt. Påminner lite om Kalle Anka & Co när jag tänker efter.