TVIVEL, EN GNUTTA TRO OCH LITE HOPP

Det är lätt att säga till andra hur de ska göra för att skriva en bok men när det kommer till mig själv är det inte alltid lika enkelt. Denna vecka har jag brottats med SVÅR självförtroendeångest gällande pågående skrivprocess. De som står mig närmast påstår att det ALLTID är så här när jag jobbar med en ny bok men jag tycks glömma bort det varje gång och undrar oroligt om jag tappat förmågan och om det verkligen kommer att bli en bok. Men. Jag biter ihop, försöker övervinna tvivlet och jobbar mig mot slutet av min nya roman i långsamt tempo, ord för ord, sida för sida. Trots att jag just nu känner mig väldigt osäker på om det jag skriver håller ihop eller inte. Det är en väldigt trevande process. När jag väl kommer in i ett skrivflow känns det bra men den lilla tvivlande djävulen på axeln har en tendens att dyka upp hela tiden och avbryta mig. Jag försöker trösta mig själv med att jag har flera månader av bearbetning kvar när jag väl har kommit till slutet och att inget av det jag skriver just nu är hugget i sten. Imorgon: NYA TAG!

Det här helgen har jag:

Firat min son som fyllde 17 år!
2013-04-26 21.01.52

Invigt nya springpjuck i vårsolen denna underbara, soliga aprilhelg. Jag brottas med knäproblem men mina nya skor ska förhoppningsvis hjälpa mig på rätt väg och kanske, om träningsguden vill, låta mig springa Stockholm Marathon som jag är anmäld till.

2013-04-28 08.21.42
2013-04-28 08.33.40

Längtat efter min pålle som jag ska få träffa igen nästa vecka!
2013-04-21 11.05.08

I nästa inlägg kommer jag berätta lite mer hur jag gör när jag skapar mina karaktärer och en ny bok.

Vi ses!

2 svar på ”TVIVEL, EN GNUTTA TRO OCH LITE HOPP

  1. VIlket skönt sätt du har att se på tillvaron:-) Härligt att läsa – och så glad jag blir över att du inte har gett upp SM! (Själv satsar jag på Prag om 10 dagar – hjälp!)Åååååååh vad jag hoppas att det håller hela vägen! Såg ju din film när du sprang förra gången – helt underbart med ditt svärande och jäklar-anamma. Inget himla ”jag är snygg och stark och hej vad det går” – mantra här inte, inte när ”motherfucker” kan göra jobbet! Underbart!!!
    Och dåligt självförtroende när det gäller författandet måste vara den naturligaste saken i världen… Men du har ett fantastiskt levande språk, bara kör på – det blir skitbra, jag lovar!

  2. Tack Lomma-Eva! Åh vad jag hejar på dig i Prag! Det är klart det kommer att gå hela vägen. Svärord räcker längre än vad man tror:) Och tack för skrivpepp! Kram och lycka till!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *