Det finns en plats på jorden dit jag ständigt längtar tillbaka och där jag får ett lugn i kroppen som jag aldrig annars får. Visby off season. Hit åker jag några veckor om året, till ett litet hus på en gammal galgbacke och skriver med utsikt mot havet. Isolerad från folk och fä med bara mig själv och datorn som sällskap och ja, förstås mina romankaraktärer. Denna isolering brukar bli högst påtaglig efter ett par dagar av att inte prata med någon. Rösten blir lite kraxigare för varje dag när jag ska säga ”hej” eller ”tack” i mataffären.

Den här vändan arbetade jag på min nya ungdomsroman som är en uppföljare på Homecoming Queen och som kommer nästa vår. Jag är även i startgroparna på en ny vuxenroman som börjar ta form både i huvudet och på papper men som jag inte vågar prata om så mycket ännu eftersom jag är rädd att ”jinxa” det i min skallen innan jag fått grepp om det hela själv.

I övrigt så kämpar jag på med min träning i löpspåret. Framförallt så försöker jag hitta tillbaka till LUSTEN att springa och att njuta av min träning. Tyvärr har den inte funnits där på länge. Jag vet inte om det beror på mitt knäkrångel eller om jag helt enkelt övertränade bort lusten (tänkte återkomma om just detta övertränande i ett längre inlägg) men det har varit extremt trögt och icke roligt under lång tid. Till min stora glädje så gårdagens löprunda den första på väldigt länge som var härlig och lustfylld. Där jag kände att jag hade spänst i steget och njöt av att kuta. Det gjorde mig glad. Om jag kommer att kunna genomföra Stockholm Marathon i maj som jag är anmäld till, ja, det vet jag inte riktigt ännu, jag är långt ifrån maratonform, fortfarande. Men som sagt, jag försöker att inte tänka på det just nu utan bara hitta tillbaka till glädjen i att springa först och främst.

Och så här galen såg jag ut när jag var ute och sprang en regnig dag. Jag undrade varför folk stirrade tills jag kom hem med sminket något utsmetat. Apropå, vem behöver vara snygg när man springer? Hehe.

Sist men inte minst! I lördags var jag på bröllop och fick bevittna min fantastiska  och begåvade författarvän Mats Strandberg gifta sig med sin Johan. Så vackert brudpar!

Bröllopsvalsen var magisk.

Alla skulle ha något på huvudet. Jag kom med ett plommonstop på skallen. Här med den nyblivne brudgummen!

Ett skönt hattgäng: min käre man Tomas, mina härliga författarvänner Maria Ernestam och Åsa Larsson (med kärlekskaniner i hatten) samt Marias man Mattias i en skönt knöglig stråhatt i bakgrunden!