Jag måste säga att trots att jag tror att jag befinner mig i någon slags 44-årskris så är det onekligen spännande. Ibland undrar jag vad jag ska hitta på härnäst eftersom jag överraskar mig själv med nya påhitt hela tiden. Som till exempel att jag hux flux har börjat återuppta ridning efter cirka tjugofem års frånvaro från hobbyn. Jag blev sugen på att prova igen och blev till min egen stora förvåning så eld och lågor att jag nu rider flera gånger i veckan. Det hade jag aldrig trott för ett år sedan. Att jag skulle stå i ett stall en tidig lördagsmorgon och njuta av att mocka, pussa en hästmule och fodra.
Eller som att jag återupptagit att köra bil igen efter ca tjugofem års frånvaro. Jag skäms lite för att erkänna det men jag tillhör den där procenten som tog körkort och sen aldrig vågade köra mer. Men nu har det alltså hänt. Moa i hästsadeln och Moa bakom ratten. Idag for jag fram alldeles själv på vägarna, trots att jag var livrädd, med ett leende på läpparna på väg mot stallet för att få rida min lilla lånehäst. Och en stund senare flög jag fram i skogen i galopp på en hästrygg och njöt av varje sekund. Ytterligare ett par timmar senare kutade jag Kungsholmen runt.
Hästkrafter.
Jag kan konstatera att jag är i förändring, en bra förändring tror jag. På väg, på hästryggen, i bilen, springandes på mina ben, skrivandes på en ny bok, nya idéer i skallen. Jag gör nya saker, skaffar nya rutiner, träffar nya människor, funderar över livet och hur jag vill leva det. Ett av mina problem är dock att jag försöker trycka in lite för mycket i livet, risken är att jag inte hinner med och springer in i väggen istället, så jag försöker hitta någon slags vettig balans.
Och apropå att springa så tar jag det relativt lugnt just nu. Jag vill njuta av den löpning som blir, inte kräma in för många pass eller hetsa tider. Tanken är att långsamt bygga styrka runt knäet och så småningom, men inte riktigt ännu, börja styra kosan mot Stockholm Marathon 2014. Men just nu vill jag springa för att det är kul, inte för att träningskalendern säger att jag måste om jag vill persa på nästa lopp.
Och så här vackert är det i skogen. Såna saker ger mig kraft nuförtiden. Doft från träd och mossa, ljudet av hovarna mot marken, blåsten mot ansiktet, frihetskänslan och lyckan att jag befinner mig just här, just nu.