När alla andra är på glamorös bokmässa i Göteborg så har jag min egna lilla skrivmässa i Visby. För en dryg vecka sedan stod jag i Kristinehamn och berättade om hur kul det är att skriva böcker. Denna vecka är jag inte lika övertygad. Jag har manglat bok i dagarna sju snart. Flyttat bokstäver och kommatecken, slaktat kapitel, skrivit till text och tagit bort text. Sakta men säkert maler jag mig igenom den andra bearbetningen av min nya roman Hon hette Jennie. Jag har heller inte pratat med en kotte på flera dagar (förutom när jag typ tackar för växeln på Coop) och har en väldigt bisarr, kraxande och hes röst de korta stunder den används.

En av de svåraste bitarna med den fasen som jag befinner mig i nu är att jag är väldigt kritiskt och tycker att det mesta jag skrivit är skit. Förhoppningsvis är det inte bara skit och jag försöker följa mitt eget råd att bara fortsätta framåt, inte grubbla för mycket utan jobba på mot slutet. Det kommer att bli ytterligare några bearbetningsrundor innan jag är klar så det finns tid att fixa till saker innan tryck.

Och här bevis på en glamorös författarlunch på min skrivarmässa!

Nog gnällt.

Gotland är fantastiskt vackert i september!

Vart man än tittar är det magiska vyer som jag kommer att kunna leva på i flera månader. Även om jag har tappat rösten så är det en verklig lyx att få gå in i min roman på det här sättet, koppla bort världen och vara mina karaktärer och i berättelsen.

Varje dag försöker jag ta en promenad eller springtur för att komma ut och få in luft i lungorna, sol i ansiktet och se lite folk och hav.

Och så här domedagsaktigt såg det ut från mitt fönster när jag satt och jobbade under kvällen.

Förhoppningsvis blir det en bok den här gången också.

Igår var jag i fina Kristinehamn och höll ett författarföredrag under deras Kulturvecka. Det blev en mycket trevlig kväll med en härlig publik! Jag tycker att det är så himla kul att besöka bibliotek och träffa läsare och prata skrivande och böcker. Att vara författare är ju ett ensamt yrke och det ger mig väldigt mycket att få möjlighet att träffa bok-läs-skriv-intresserade människor runt om i landet. Jag älskar verkligen att möta nya människor och att se ny platser. Så tack Kristinehamn!

Om några dagar bär det av till skrivarlyan på Gotland där jag ska ta mig igenom drygt 400 sidor roman och bearbeta min bok som kommer i vår. Det ska kortas, flyttas om, skrivas till och ja, kort och gott fläskas igenom ordentligt och jag kommer helt och hållet att gå in i min skrivbubbla och lämna den verkliga världen utanför. Jag ser fram emot det med lite skräckblandad förtjusning. Det är skönt att verkligen kunna gå in i boken men samtidigt vet jag att det kommer att bli otroligt mycket jobb och att jag kommer att sitta från morgon till kväll. För att palla lär det bli en och annan springrunda också.

Och här några bilder från veckan.

Morgontur i stallet och fodring av pållarna.

På onsdagen åkte jag till Kristinehamn. Så här vackert var det på vägen.

Lite senare blev det föredrag.

Hm. Tycker inte riktigt jag ser lika snajdig ut live som på affischen…

Älskar bibliotek!

Just nu lyssnar jag på den HÄR och är tacksam över alla fantastiska vänner, över livet och över kärleken som finns överallt om man bara stannar upp och ser den.

Jag önskar er en härlig fredag så ses vi från Gotland!

Halloj igen kära bloggläsare!

Det går tid mellan inläggen vilket beror på att jag har för mycket att göra. Vill hinna med så mycket men dygnen räcker liksom inte riktigt till just nu. Som frilansare finns det många fördelar men en av nackdelarna är att det vissa månader är för mycket att göra och andra för lite. Därför kan det kännas svårt att säga nej till uppdrag trots att man redan har mycket att göra eftersom man inte vet hur det ser ut om några veckor. Så där befinner jag mig just nu. Jag är också i full gång med min nya bok som kommer i vår och har fått tillbaka manuset efter feedback från förläggare och redaktör. Det känns bra och jag längtar efter att få gå in helt i min skrivbubbla om en dryg vecka då jag åker iväg för att bara jobba med den.

I torsdags undrade en kompis som blivit sjuk om jag ville ta hennes startplats i Stockholm Halvmaraton, efter en viss tvekan tackade jag ja. Jag har inte löptränat lika mycket som tidigare på sistone, istället har det blivit en hel del ridning, så ja, att kasta mig ut i en halvmara kändes lite läskigt. Samtidigt kände jag att det var en lite för rolig chans för att tacka nej. Jag älskar ju att kuta lopp.

Jag inledde lördagen med ett ridpass på förmiddagen (inte världens bästa uppladdning för ett par ben som snart ska springa 2,1 mil, rekommenderas ej), sushi, massa vatten och en chokladmuffins och sen bar det av till start.

Vädret var fantastiskt och jag njöt i fulla drag av tävlingsstämningen vid Norrbro och runt hela Stockholm full av härlig publik. Jag hade inga krav på mig själv utan tanken var att bara ta mig runt och se det som ett träningspass. När startskottet väl hade gått så gick så klart tävlingshjärnan i gång ändå. Första 3-4 km kändes bra och jag kände mig stark men efter 5-6 km blev det tyngre och magen började krångla runt 11 km. Stopp på bajamaja med rännskita (pardon my french) och krampkänning. MarathonMia gjorde mig sällskap och tack vare hennes prat gick milen ganska snabbt trots att det bitvis var tungt i det vackra men ganska varma vädret. Plötsligt stod det 16-17 km på skyltarna och vittring på målgång.

En riktig jumbotid på 2,22 kom jag i mål på (för två år sedan sprang jag på 1,59) men konstigt nog så kände jag mig inte besviken utan bara glad och lycklig över att ha sprungit, njutit av tävlingen, känslan av att ta ut min kropp så det verkligen känns och att vara tillbaka på löparbanan. Känner mig triggad och peppad att fortsätta och gick i morse in och anmälde mig till Hälsselbyloppet 13 oktober. Då jäklar, då ska det gå snabbare! Ser fram emot att kuta ett lopp som inte är så förbannat långt utan där man kan kruta på ordentligt under en kortare distans.

Nästa vecka ska jag till Kristinehamns Bibliotek och hålla författarföredrag, jag hoppas träffa några av er där!