FÖRFATTARE I VÅGRÄTT LÄGE

Vet inte om den här arbetsmöbeln skulle bli godkänd av en ergonom men för mig fungerar den synnerligen bra. Det vimlar ju av ståbord på arbetsplatser men liggstolar tycker jag det är sämre med. Jag skriver ofta i vågrätt läge eftersom det sliter på ryggen att sitta och skriva länge. Så en av mina första åtgärder till mitt skrivrum var att införskaffa den här finfina divanen. Enda problemet är att den ibland är lite för skön och att jag slumrar till.
Divan

Nu tar jag sats inför en intensiv skrivdag. Min deadline närmar sig. Innan dagen är slut ska jag ha levererat 200 sidor bokmanus till min förläggare för genomläsning. Ett av mina största problem är tvivlet och negativa tankar som tyvärr ofta kommer upp under skrivprocessen. Är det här verkligen bra? Eller bara skit? Vem ska läsa det här? Vad håller jag på med) Osv. Då gäller det att göra sitt bästa för att skita i den där lilla djävulen som försöker sabba och bara skriva på. Jag använder ungefär samma mantra som vid ett maraton: ”Fortsätt framåt Moa! Vad kroppen och skallen än säger. Fortsätt framåt!”
May the force be with me!

MIN JOBBKOMPIS

Det kan ju bli lite ensamt ibland författaryrket, därför har jag livat upp min tillvaro med den här jobbkompisen som håller mig sällskap och sitter på andra sidan skrivbordet. Han säger inte så mycket men jag fick en klapp i ryggen i morse efter att ha skrivit klart ett kapitel tidigt som tusan. Tack E.T. Det värmde. Nu bara 16 sidor kvar innan deadline på måndag…
ET

Utöver jobbkompisar är mysfaktor en viktig grej i skrivarlyan. Gott te, skorpor som bakats av en finfin mamma, musik i lurarna och mysig belysning kan vara en bra grej när man ska skriva länge och mycket. Jag väntar aldrig på inspiration by the way, bara sätter mig ner och börjar jobba. Min teori är att den aldrig kommer om man väntar på den men om man däremot sätter i gång och arbetar så brukar inspirationen dyka upp när man minst anar det.
Skrivlya

ROOM WITH A VIEW

Här är utsikten från min skrivarlya. En sån lyx att ha en egen plats att skriva på att jag fortfarande inte riktigt tror att det är sant. Efter att ha skrivit inträngd i ett litet hörn i lägenheten i många år har jag äntligen skaffat mig ett riktigt arbetsrum där jag slipper höra Cartoon Network i bakgrunden eller bli störd vart femte minut av älskade men ack så nyfikna familjemedlemmar. Hit åker jag ofta tidigt på morgonen för att skriva ett par timmar innan jag drar vidare till tv-fabriken och mitt ”dayjob”.

Just nu arbetar jag på en ny vuxenroman som kommer ut våren 2014 på Wahlström & Widstrand. Har snart skrivit mig in i två tredjedelar av boken. Börjar äntligen kännas lustfyllt och inte lika ångestladdat som det ofta gör för mig dom första 100-200 sidorna då alla karaktärer ska sättas och jag själv försöker komma in i berättelsen. Jobbar mot en deadline just nu. Om precis en vecka ska jag lämna en himla massa sidor till min förläggare för feedback. Ställer klockan tidigt imorgon bitti för avfärd mot skrivarlyan.
IMG_3989

MOT PRESSARNA!

moaHQbild

Imorgon trycks min fjärde bok och min första ungdomsroman HOMECOMING QUEEN! Det känns lika speciellt varje gång en bok ska tryckas. Skönt att vara ”i mål” på samma gång som det är skitläskigt eftersom det är försent att ändra och förbättra. Homecoming Queen är ute i butik 4:e april (recensionsdag 18 april)!
omslagHQJEP

”Det är ingen amerikansk highschoolfilm, det är mitt liv nu. Mom. Jesus och gud. Owensville High.”
En roman om vad som kan hända när man, som utbytesstudent, inte hamnar i Florida eller Orange County, utan mitt i Missouri hos en konservativ kristen familj. Welcome to Redneck County!

I en håla vid världens ände – fylld av gud och djävulen och cheerleaders – befinner sig My. Så långt från teveserierna man kan komma…
Mom, hennes värdmamma – som är fast förvissad om att satan finns överallt och att det gäller att passa sig – tillåter henne knappt någon frihet alls. Mom ger henne till och med ett amerikanskt namn för att det blir så krångligt med My på engelska. Hon blir amerikanska Tessie. Tessie får kompisar, börjar dejta en kille, lär sig köra bil och rider.
Hon anpassar sig till sin nya värld och lyckas ”spela med”, men känner sig vilsen och annorlunda. Trots det blir hon nominerad till Homecoming Queen, en titel likvärdig med Miss World i den lilla Owensville. På bara några månader har hon lyckats göra intryck, bli populär, men det är inte hon, det är inte My. Vem nu My är? Kanske har hon varit borta så länge att hon har tappat bort sig själv.