Tror aldrig att en höst har gått så fort. Det var som att jag sa ”hej september” och så innan jag ens hann vända mig om så var det plötsligt dan före dan före doppare dan. Det har gått så vansinnigt fort och ändå har det hänt så otroligt mycket. Jag har rest, jag har jobbat med olika projekt, jag har träffat en massa nya människor och jag har upplevt både väldigt roliga och väldigt jobbiga saker. Har befunnit mig i mörker men sett ljuset spricka fram och tagit mig ut på andra sidan. Ja, ni vet, som livet är. Fullt av överraskningar. Både trevliga och mindre trevliga. Men i slutändan brukar även de otrevliga överraskningarna leda till bra saker och när man tittar tillbaka så är man liksom glad att de hände eftersom de tog en framåt dit där man skulle vara.

Jag ser fram emot julen och de där dagarna när hela landet stannar upp i ett enda stort pepparkakskoma och det blir atombomstyst och tomt i stan. Ser fram emot att slappa men också efter att få tid till att bara fokusera på boken (utan att ha annat arbete hängande över mig) och jobba mig igenom en sista vända på romanen (Hon hette Jennie som utkommer i april 2014 på W&W) som nu börjar bli alltmer klar. Sen är det största arbetet gjort och då går vi in i redigeringsfasen där min redaktör tar vid. I mitt huvud börjar andra bokfrön ta form. Olika historier som vill skrivas och som jag längtar efter att skriva. Tänk ändå vad häftigt det är att gå och bära på en massa oskrivna historier och ett gäng karaktärer som jag inte har fått lära känna ännu och som jag längtar efter. Jag hoppas vi ses snart och jag är så nyfiken på att ta reda på vilka de är.

Och lite så här har det sett ut i november och december:

Jag har världens bästa brollor och de tog med mig på en weekend till Berlin!

Vi kollade in husockupantshus och coola kvarter.

Och lite annorlunda restauranger där man gick in via skumma gränder och där det hängde kristallkronor utomhus!

Jag hängde en hel del i skogen med min fina pålle Ivar.

Det blev en och annan tidig morgon i stallet. Jag älskar tidiga morgnar. Att rida in i skogen i mörkret när det är helt tyst och jag bara hör trädens sus och galopperar på en stig samtidigt som jag ser solen gå upp. Magiskt.

Och sprang en och annan runda. Tyvärr har jag inte tränat alls som jag borde och i januari är det marathon-uppryckning-big-time om jag ska ha en chans till Stockholm Marathon 2014!

Jag försökte hålla näsan ovanför skrivbordet och livet. Bokstavligen talat.

Jag firade min namnsdag med en namne! Mycket begåvade kostymdesignern Moa Li Lemhagen Schalin.

Och var med i ett flott bildreportage i tidningen Elle som firade 25 år! Jag var chefredaktör på denna fantastiska tidskrift i början av 2000-talet.

Jag åkte till New York med min man! En fantastisk stad och en fantastisk resa. Om jag någonsin får en krona över så flyttar jag nog dit bums.

Jag gick på flott galapremiär av min bror Felix nya film Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (baserad på boken med samma namn)

En fantastisk rulle (jag är ju helt opartisk, hehe), nej men faktiskt, gå och se den! Det var länge sedan jag skrattade så mycket.

Jag önskar er alla en underbar och förhoppningsvis vit jul! Hoppas ni får kärlek, julefrid och pepparkakor i stora lass.

Vi ses på andra sidan!

(här ser ni ryggen på min pappa Lasse, host, förlåt, jag menar Tomten, som tjuvstartade igår för oss skilsmässofamiljer som firar julafton i förväg med barn som befinner sig på annan ort den 24e!)

GOD JUL FÖR BÖFVELEN!

Nu har jag fått tillbaka manuset från min förläggare och redaktör på W&W med en massa bra och kloka synpunkter så nu är det dags att kasta mig in igen i en intensiv skrivarvecka där jag ska bearbeta igenom de drygt 300 sidorna. Efter det ska boken redigeras och så småningom korras. Inte så långt kvar nu alltså till tryck strax efter årsskiftet.

Det svåraste med att ge sig in i en ny bearbetningsvända tycker jag är att komma igång. Som nu. Jag borde öppna upp dokumentet men istället så måste jag naturligtvis blogga lite först och sedan måste jag antagligen kolla köket och se till att disken är diskad och måste jag inte göra lite te innan jag börjar? Och oj, nu var det visst dags för lunch! Men jag har lärt mig att det får vara lite så första dagen, det är en del av min process och jag behöver inte stressa upp mig. Hjärnan måste ställa om och ta ett djupt andetag för att fokusera på mina karaktärer och mitt manus och inte allt annat som händer i mitt liv. Andra dagen brukar det gå bättre och tredje dagen brukar jag ha full fart framåt och full fokus på boken.

Och här har vi den inte så lilla manusbunten som väntar på mig.

Och häromdagen dök W&Ws vårkatalog upp och gjorde att allt börjar kännas ännu mera verkligt!

I övrigt så har jag ägnat senaste tiden åt de här två favoritsysselsättningarna.

Springa i soluppgång och i höstmörker

Hänga i stallet. Mocka, gosa med hästarna och rida

Idag skulle jag ha sprungit Hässelbyloppet men pga en halsinfektion så blir det inget. Känns tråkigt eftersom jag älskar att springa lopp. Oavsett tiden och dagsformen så är stämningen före, under och efter ett lopp alltid lika oslagbart härlig och kul. Gemenskapen och adrenalinet. Kicken att kämpa och att göra sitt bästa, att ta ut kropp och skallen, ja, det är inte mycket som slår det. Önskar att jag vore där. Nåväl, det kommer fler lopp. Jag får roa mig med strepsils och treo från sängen. Blev andfådd nyss av att bara ta mig till tvättmaskinen med lite tvätt så jag antar att kroppen är tacksam över att jag inte tvingar ut den på en mil i Hässelby.

Utöver tv-jobb, artiklar och föreläsningar så är det mycket bok just nu för min del och det känns som om det har varit det en längre tid. Man kan ju faktiskt säga att tillkommandet av en bok inte är helt olik en graviditet. Ja, typ en elefangraviditet då eftersom det ofta tar mer än ett år att bli klar med bokbabyn. Mot slutet är man rätt trött på att bära runt på den inom sig och vill liksom bara att den ska komma ut samtidigt som man är spänd och förväntansfull. Jag börjar väl snart känna att jag närmar mig åttonde månaden eller något och är lite tung i kroppen.

Just nu jobbar vi med omslaget till boken vilket är en otroligt viktig del eftersom det förhoppningsvis ska väcka nyfikenhet och göra en sugen på att vilja läsa den. Jag har förmånen att jobba med några av Sveriges absolut duktigaste formgivare och det är en rolig process tycker jag att bolla idéer kring omslaget. Det gör ju också själva boken lite verkligare. Så snart jag har ett färdigt omslag ska jag visa det!

Imorgon ska jag träffa de människor som tar ut min baby i stora vida världen och berätta om boken. Det är förlagets säljare och marknadsförare, som är de som ska få ut boken i bokhandel och butik. Det är viktigt att göra också dem nyfikna och sugna på boken så att de förhoppningsvis tar hand om den ordentligt. Nästa vecka ska jag också gå igenom mitt manus med min förläggare och redaktör efter den senaste bearbetningen och få deras feedback på den nya versionen. Väldigt spännande och lite läskigt men mest kul.
I övrigt håller jag på med att utveckla en dramaserie som ni förhoppningsvis får se på teve i framtiden. Men framförallt: Nu vill jag bli frisk så att jag kan börja löpträna regelbundet och få igång min maratonkropp mot Stockholm Marathon nästa år!

Och här lite bilder från den senaste tiden.

På Gotland tog det här lilla fina fototeamet pressbilder på mig till boken. Min svägerska Maja Flink som är en grymt duktig fotograf och min käre make fick vara assistent.

Jag har haft underbara och vackra höstturer i skogen på min älskade pålle Ivar.

Och här min kompis Sofia och Erro från en rytt i skogen igår. Så vackert och fortfarande varmt!

Förra veckan var jag i Cannes på tv-mässa.

Förutom att jobba som en galning från morgon till kväll så hann jag med en och annan efterrätt, ja och en och annan för mycket…

En härlig löprunda i gryningen blev det också.

I fredags var jag på en fotografering som firar att Elle fyller 25 år! Jag var chefredaktör där 2000-2001 och jag var med på ett festligt mingel som kommer i tidningen i december.

Jag och fantastiska fotografen Mattias Edwall hade samma frisyr.

Och så här lugnt som stallkatten Mackan tänker jag ta det resten av dagen, försöka kurera mig och samla kraft inför kommande jobbvecka.

Jag önskar er en fin söndag!

När alla andra är på glamorös bokmässa i Göteborg så har jag min egna lilla skrivmässa i Visby. För en dryg vecka sedan stod jag i Kristinehamn och berättade om hur kul det är att skriva böcker. Denna vecka är jag inte lika övertygad. Jag har manglat bok i dagarna sju snart. Flyttat bokstäver och kommatecken, slaktat kapitel, skrivit till text och tagit bort text. Sakta men säkert maler jag mig igenom den andra bearbetningen av min nya roman Hon hette Jennie. Jag har heller inte pratat med en kotte på flera dagar (förutom när jag typ tackar för växeln på Coop) och har en väldigt bisarr, kraxande och hes röst de korta stunder den används.

En av de svåraste bitarna med den fasen som jag befinner mig i nu är att jag är väldigt kritiskt och tycker att det mesta jag skrivit är skit. Förhoppningsvis är det inte bara skit och jag försöker följa mitt eget råd att bara fortsätta framåt, inte grubbla för mycket utan jobba på mot slutet. Det kommer att bli ytterligare några bearbetningsrundor innan jag är klar så det finns tid att fixa till saker innan tryck.

Och här bevis på en glamorös författarlunch på min skrivarmässa!

Nog gnällt.

Gotland är fantastiskt vackert i september!

Vart man än tittar är det magiska vyer som jag kommer att kunna leva på i flera månader. Även om jag har tappat rösten så är det en verklig lyx att få gå in i min roman på det här sättet, koppla bort världen och vara mina karaktärer och i berättelsen.

Varje dag försöker jag ta en promenad eller springtur för att komma ut och få in luft i lungorna, sol i ansiktet och se lite folk och hav.

Och så här domedagsaktigt såg det ut från mitt fönster när jag satt och jobbade under kvällen.

Förhoppningsvis blir det en bok den här gången också.

Igår var jag i fina Kristinehamn och höll ett författarföredrag under deras Kulturvecka. Det blev en mycket trevlig kväll med en härlig publik! Jag tycker att det är så himla kul att besöka bibliotek och träffa läsare och prata skrivande och böcker. Att vara författare är ju ett ensamt yrke och det ger mig väldigt mycket att få möjlighet att träffa bok-läs-skriv-intresserade människor runt om i landet. Jag älskar verkligen att möta nya människor och att se ny platser. Så tack Kristinehamn!

Om några dagar bär det av till skrivarlyan på Gotland där jag ska ta mig igenom drygt 400 sidor roman och bearbeta min bok som kommer i vår. Det ska kortas, flyttas om, skrivas till och ja, kort och gott fläskas igenom ordentligt och jag kommer helt och hållet att gå in i min skrivbubbla och lämna den verkliga världen utanför. Jag ser fram emot det med lite skräckblandad förtjusning. Det är skönt att verkligen kunna gå in i boken men samtidigt vet jag att det kommer att bli otroligt mycket jobb och att jag kommer att sitta från morgon till kväll. För att palla lär det bli en och annan springrunda också.

Och här några bilder från veckan.

Morgontur i stallet och fodring av pållarna.

På onsdagen åkte jag till Kristinehamn. Så här vackert var det på vägen.

Lite senare blev det föredrag.

Hm. Tycker inte riktigt jag ser lika snajdig ut live som på affischen…

Älskar bibliotek!

Just nu lyssnar jag på den HÄR och är tacksam över alla fantastiska vänner, över livet och över kärleken som finns överallt om man bara stannar upp och ser den.

Jag önskar er en härlig fredag så ses vi från Gotland!

Halloj igen kära bloggläsare!

Det går tid mellan inläggen vilket beror på att jag har för mycket att göra. Vill hinna med så mycket men dygnen räcker liksom inte riktigt till just nu. Som frilansare finns det många fördelar men en av nackdelarna är att det vissa månader är för mycket att göra och andra för lite. Därför kan det kännas svårt att säga nej till uppdrag trots att man redan har mycket att göra eftersom man inte vet hur det ser ut om några veckor. Så där befinner jag mig just nu. Jag är också i full gång med min nya bok som kommer i vår och har fått tillbaka manuset efter feedback från förläggare och redaktör. Det känns bra och jag längtar efter att få gå in helt i min skrivbubbla om en dryg vecka då jag åker iväg för att bara jobba med den.

I torsdags undrade en kompis som blivit sjuk om jag ville ta hennes startplats i Stockholm Halvmaraton, efter en viss tvekan tackade jag ja. Jag har inte löptränat lika mycket som tidigare på sistone, istället har det blivit en hel del ridning, så ja, att kasta mig ut i en halvmara kändes lite läskigt. Samtidigt kände jag att det var en lite för rolig chans för att tacka nej. Jag älskar ju att kuta lopp.

Jag inledde lördagen med ett ridpass på förmiddagen (inte världens bästa uppladdning för ett par ben som snart ska springa 2,1 mil, rekommenderas ej), sushi, massa vatten och en chokladmuffins och sen bar det av till start.

Vädret var fantastiskt och jag njöt i fulla drag av tävlingsstämningen vid Norrbro och runt hela Stockholm full av härlig publik. Jag hade inga krav på mig själv utan tanken var att bara ta mig runt och se det som ett träningspass. När startskottet väl hade gått så gick så klart tävlingshjärnan i gång ändå. Första 3-4 km kändes bra och jag kände mig stark men efter 5-6 km blev det tyngre och magen började krångla runt 11 km. Stopp på bajamaja med rännskita (pardon my french) och krampkänning. MarathonMia gjorde mig sällskap och tack vare hennes prat gick milen ganska snabbt trots att det bitvis var tungt i det vackra men ganska varma vädret. Plötsligt stod det 16-17 km på skyltarna och vittring på målgång.

En riktig jumbotid på 2,22 kom jag i mål på (för två år sedan sprang jag på 1,59) men konstigt nog så kände jag mig inte besviken utan bara glad och lycklig över att ha sprungit, njutit av tävlingen, känslan av att ta ut min kropp så det verkligen känns och att vara tillbaka på löparbanan. Känner mig triggad och peppad att fortsätta och gick i morse in och anmälde mig till Hälsselbyloppet 13 oktober. Då jäklar, då ska det gå snabbare! Ser fram emot att kuta ett lopp som inte är så förbannat långt utan där man kan kruta på ordentligt under en kortare distans.

Nästa vecka ska jag till Kristinehamns Bibliotek och hålla författarföredrag, jag hoppas träffa några av er där!

Coachen kom förbi häromdagen med en överraskning! Nya skor! Förutom en bra kompisrunda provsprang vi dessa nya pjuck från Reebok som var sköna och lätta på foten. Mindre lätt kändes dock jag själv. Har svårt att fatta att jag sprungit ett maraton för inte jättelänge sedan, visserligen var det i snigelfart och på håret att det gick, men ändå ett maraton. Kroppen är tung och inte riktigt med mig. Försöker att inte tänka för mycket på det utan våga lita på att så länge jag är frisk så kommer jag att hitta tillbaka till formen så småningom. Har inte jättemycket motivation heller på springfronten just nu men även där försöker jag lita på att det kommer att komma tillbaka.

I övrigt just nu rivstart på hösten med väldigt mycket jobb och olika åtaganden. Mitt andningshål i vardagen är hästarna och i lördags var jag ute på en ritt med fina Sofia!