TVIVEL, EN GNUTTA TRO OCH LITE HOPP

Publicerat av

Det är lätt att säga till andra hur de ska göra för att skriva en bok men när det kommer till mig själv är det inte alltid lika enkelt. Denna vecka har jag brottats med SVÅR självförtroendeångest gällande pågående skrivprocess. De som står mig närmast påstår att det ALLTID är så här när jag jobbar med en ny bok men jag tycks glömma bort det varje gång och undrar oroligt om jag tappat förmågan och om det verkligen kommer att bli en bok. Men. Jag biter ihop, försöker övervinna tvivlet och jobbar mig mot slutet av min nya roman i långsamt tempo, ord för ord, sida för sida. Trots att jag just nu känner mig väldigt osäker på om det jag skriver håller ihop eller inte. Det är en väldigt trevande process. När jag väl kommer in i ett skrivflow känns det bra men den lilla tvivlande djävulen på axeln har en tendens att dyka upp hela tiden och avbryta mig. Jag försöker trösta mig själv med att jag har flera månader av bearbetning kvar när jag väl har kommit till slutet och att inget av det jag skriver just nu är hugget i sten. Imorgon: NYA TAG!

Det här helgen har jag:

Firat min son som fyllde 17 år!
2013-04-26 21.01.52

Invigt nya springpjuck i vårsolen denna underbara, soliga aprilhelg. Jag brottas med knäproblem men mina nya skor ska förhoppningsvis hjälpa mig på rätt väg och kanske, om träningsguden vill, låta mig springa Stockholm Marathon som jag är anmäld till.

2013-04-28 08.21.42
2013-04-28 08.33.40

Längtat efter min pålle som jag ska få träffa igen nästa vecka!
2013-04-21 11.05.08

I nästa inlägg kommer jag berätta lite mer hur jag gör när jag skapar mina karaktärer och en ny bok.

Vi ses!

VÅRKÄNSLOR OCH ÅTERHÄMTNING

Publicerat av

Eftersom veckorna blir ganska intensiva just nu med dubbeljobb (7-9 romanskriv i skrivarlyan 9-5 dayjob 5-8 övrigt frilansjobb) så försöker jag hålla helgerna rena för mental och fysisk återhämtning. Det är inte alltid det funkar men som nu, när jag har varit barnfri ett par dagar, passar jag på att göra lite grejer som jag gillar. När jag låter hjärnan vila från romanskrivandet så försöker jag tänka på den så lite som möjligt. Jag tror nämligen att det ändå pågår ett slags arbete därinne i huvudet i det undermedvetna.

Så. Denna helg har jag gjort följande saker för att ladda batterierna inför jobbveckan:

Umgåtts med min käre man, åkt moppe i vårvinden, käkat brunch på Fåfängan och lapat sol och pratat om livet och njutit av att slappa järnet tillsammans.

2013-04-20 13.25.05
2013-04-20 13.57.30

Firat min käre bror som fyllde 48!
2013-04-20 23.11.48

Sett min nya bok fint uppställd på Akademibokhandeln och blivit glad över att den är ute hos läsarna.
2013-04-20 16.08.57

Och här är en av läsarna. Bulten Lindqvist. Oklart vad han tycker om min bok.
2013-04-20 16.00.51

Jag har kutat en skön mil i det fina vårvädret och jag har hängt i stallet och ridit min favvohäst Ivar. Mockat och fodrat och klappat små gulliga hundar och katter. Sugit in sol, dofter, träd och små blommor som kommer upp ur marken och känt vårkänslorna precis som Ivar här!
2013-04-21 12.57.52

Det är dagar som denna som jag ändå är tacksam över den långa vinter för utan den så skulle ju inte våren känns så fantastisk.

I övrigt funderar jag mycket över livet just nu. Vem jag är. Vem jag vill vara. Vem jag har varit och vart jag är på väg. Kanske är det 44-årskrisen som ger sig till känna inför min stundande födelsedag om cirka två veckor… Anyways, kriser är bra, kriser är utveckling, ur kriser kommer kreativitet och nya bokidéer!

Och jo, om det är något i skrivprocessen som ni är nyfikna på, något kring mig eller mina böcker ni undrar över. Fråga på! Så kommer svar inom kort här på bloggen.

Jag önskar er alla en grym vecka!

BOKFÖDELSEDAG!

Publicerat av

Idag släpps min ungdomsroman Homecoming Queen i butik! Man kan alltså säga att det är bokens födelsedag idag. Hurra för dig lilla bok! Det firades igår med bokreleasefest med nära och kära på Bonnier Carlsen förlag. Vi käkade minihamburgare och DJ Karin Schyffert spelade amerikanska låtar till boktemats ära. En fin kväll där jag fick massor av grattis och så mycket vackra blommor att jag badade i dem.

IMG_5907

Långfilmsproducenten Daniel Möllberg och författaren Martina Haag var några av alla mina fina vänner som kom för att fira!
IMG_5904

Jag fick signera böcker och på huvudet bar jag den lilla tiaran som jag blev krönt Homecoming Queen i en gång för länge sedan. 1986 närmare bestämt!

00013

Många böcker blev det!
00023

Och så här glad var jag när kvällen var slut.
00009

Imorgon är det på´t igen. Då åker jag till skrivarlyan för att skriva en helt annan historia.

IMG_5911

FEEDBACK

Publicerat av

Efter ett tre timmar långt möte med min förläggare häromdagen var jag rätt rejält mörbultad. Inte på så vis att min text sågades utan mer utmattad av att den kreativa diskussion vi hade var så intensiv och så koncentrerad. Jag var lättad över att min förläggare var positiv till det jag skrivit hittills och vi kom fram till många bra saker gällande min historia och de karaktärer jag mejslar fram. Så, nu är det BARA att sätta sig ner och skriva sista tredjedelen av min nya roman. Cirkus 100 sidor gissar jag att det kommer bli innan jag har tagit mig till slutet. Lämning på hela manuset 1 juni. Phu. Samtidigt gillar jag att ha en deadline för jag jobbar oftast bäst under press. Sista delen av en bok brukar vara lite speciell att skriva. Jag brukar ofta känna mig ivrig att komma fram till slutet, att komma i mål, dels för att jag vill veta hur det går för mina karaktärer och hur jag ska knyta ihop säcken och dels för att jag vill bli klar. Som ett maratonlopp (åh vad jag tjatar som maraton sorry!). Man njuter av färden men man vill samtidigt ha tagit sig igenom hela distansen. Det händer inte sällan att jag är lite för snabb på slutet och sedan får gå tillbaka och dra ut mer på förloppet eftersom jag varit för ivrig. Men som jag har sagt tidigare, det är helt okej, bearbeta, stryka och lägga till, det ingår. Det viktiga är att fortsätta framåt. Och apropå att skriva klart böcker så börjar det bli dags för min ungdomsroman Homecoming Queen att komma ut i butik. Cirka tio dagar kvar nu till recensionsdag! Gulp. Jag undviker att läsa recensioner eftersom jag inte hanterar dålig kritik särskilt bra och helt enkelt blir superledsen. Men mitt fina förlag brukar skicka bra recensioner och en förhandstitt på en sån fick jag faktiskt igår och blev otroligt glad. Även om man oftast brukar få både ris och ros betyder det mycket för självförtroendet att få en första positiv.Jag kommer att gästblogga på Bonnier Carlsens hemsida några dagar (med början på måndag) om ni vill läsa om boken!

Homecoming Queen handlar om en svensk utbytesstudent i USA och jag kommer därför att lägga ut lite förnedrande bilder på mig själv från min egen tid som utbytesstudent på bokbloggen, hehe. Homecoming Queen är inte självbiografisk men har en hel del beröringspunkter med min egen resa. Jag bjuder på en försmak av Moa anno 1986. Varsågoda!
IMG_5780

SKRIV EN BOK PÅ 15 MINUTER!

Publicerat av

Den här veckan är ganska så pirrig. Jag ska träffa min förläggare och få feedback på de första 200 sidorna på min nya roman som är planerad att komma ut våren 2014. Jag har en fantastisk förläggare på Wahlström & Widstrand som är oerhört bra på att ge konstruktiv kritik utan att trasa sönder ett känsligt författarhjärta. Att lämna ut sin text är läskigt, ja, till och med skitläskigt. Oavsett om man har en förläggare eller inte så rekommenderar jag ändå att man vågar lämna ut sin text. Innan jag blev publicerad så bildade jag och ett par skrivande kompisar en klubb där vi bytte manus och läste varandras alster. Gav kritik, både positiv och negativ, och försökte hjälpa varandra att komma vidare i skrivandet. Det är otroligt viktigt att få hjälp att se sin historia med andra ögon för att förbättra det man har skrivit.

Många jag träffar säger att de drömmer om att skriva en bok men inte har tid. Jobb, barn, och allt annat kommer emellan. Så när är det egentligen läge att skriva en bok? Den krassa sanningen är att det aldrig är läge att skriva en bok. Det är lite som att skaffa barn. Man har aldrig tid, det är skitjobbigt men i slutändan är det typ det bästa man har gjort. Sällan öppnar det sig ett sabbatsår och få av oss har ekonomiska möjligheter att resa bort några månader och skriva en bok. När jag skrev min första roman var jag ensamstående, jobbade mer än heltid som chefredaktör på tidningen Elle och hade varken tid, möjlighet eller råd att ägna dagarna åt att skriva på en roman som kanske aldrig skulle bli publicerad. Min lösning var att gå upp tidigt på morgonen, innan min son vaknade, och skriva 15 minuter om dagen. Vardag som helg, arbetsvecka som semestervecka, gick jag upp och skrev. Ibland hann jag med så mycket som en hel timme och i bästa fall en halvtimme men oftast inte mer än 15 minuter. Den spontana känslan kanske är att det inte är någon idé att skriva så lite, att man inte hinner någon vart, att man inte kan skriva en bok på 15 minuter om dagen. Men det är precis det man kan om man gör det varje dag. Sakta men säkert blir det mer och mer text. Berättelsen tar form och en vacker dag har du tagit dig ända fram till slutet på din bok. För mig tog det drygt två år att skriva klart min debutroman Allt är bara bra, tack och bli antagen på Albert Bonniers förlag. Tack vare en jävla envishet och 15 minuters skrivtid om dagen. Jag jobbar fortfarande så eftersom jag ännu inte kan leva på mitt författarskap men också för att jag tycker att morgnarna är den bästa skrivtiden.

Att skriva är bra för själen oavsett om man vill bli publicerad eller inte. Min pappa har till exempel skrivit för byrålådan i över femtio år utan någon som helst längtan efter att publicera sitt material. Han mår bra helt enkelt av att sätta ord på det han känner och formulera sitt liv och det han upplever. Så skriv och må bra! Och här en annan sak som är bra för min själ. Hästar. Att komma ut i skogen, koppla bort vardagen på hästryggen gör mig väldigt lycklig. Den är sötingen heter Ivar och är alldeles, alldeles underbar.

ivar

MAGIC MOMENTS

Publicerat av

Igår höll jag en författarföreläsning för en massa intressanta människor. Efteråt fick jag möjlighet att prata skrivprocess och bokdrömmar med en del av dem vilket var väldigt inspirerande och roligt. Det är alldeles för många människor som går med bokdrömmar utan att göra något åt dem eller har påbörjade manus i skrivbordslådan som de inte avslutar eller kommer till skott med att skicka in till förlag. Min övertygelse är att det ofta handlar om att övervinna dåligt självförtroende och att orka hela distansen. Att inte ge upp även när man kritiserar sin text. Oavsett om man är publicerad eller inte så ifrågasätter man det man skriver hela tiden. Det gäller att ändå fortsätta framåt. Jag hoppas att jag kunde peppa och inspirera några av dem att följa sina bokdrömmar!

IMG_5890

Och apropå magiska ögonblick och bokdrömmar. Idag kom min fjärde bokbebis från tryckeriet. Homecoming Queen som är min första ungdomsroman. Jag vet inte varför, men denna gång kändes det extra speciellt att hålla min färdiga bok i min hand. Fantastiskt och lite vemodigt på samma gång. En blandning av stolthet och tomrum. Jag saknar redan att skriva om mina karaktärer som jag levt med i över ett års tid. Känt med. Skrattat och gråtit med. Det är som om boken nu flyttar hemifrån, ska flyga själv och lämna boet, jag har gjort vad jag kan med den och nu är den så färdig som jag förmått att göra den. Jag hoppas den klarar sig bra där ute och att läsare kommer att få glädje av den.

Lycka till ute i den stora världen min älskade lilla bokbebis. Kanske ses vi igen!

IMG_5894

Och här, lite Magic Numbers, som jag gillar att skriva till.

FÖRFATTARFÖREDRAG

Publicerat av

Något som jag tycker är väldigt roligt är att möta mina läsare. Att åka till bibliotek ute i landet och berätta om mitt skrivande och mina böcker eller som nästa vecka när jag ska hålla en inspirationsföreläsning för ett stort it-föredrag om författarlivet och hur man förverkligar drömmen om en bok. Det är fantastiskt att få träffa de som faktiskt läser mina böcker, som är intresserade och ställer frågor om mina böcker och mina karaktärer. Innan jul var jag på mycket trevliga Säters Bibliotek och där fick jag till exempel frågor om varför jag inte skrivit några uppföljare på mina böcker. Det var flera som ville veta hur det har gått för Ingrid och Cecilia och det vill ju faktiskt jag också. Kanske blir det ändå en fortsättning på dessa kvinnors liv längre fram.

Att stå en scen är för mig en slags skräckblandad förtjusning, läskigt men mycket roligt. Värst är de första minuterna innan jag kommer igång men jag försöker trösta mig med att till och med erfarna skådespelare som Margareta Krook var så nervös innan hon gick upp på scenen att hon i princip kräktes varje gång. Författaryrket är ju så ensamt, man är själv med sin historia och sina karaktärer i ett drygt år, sen ska man plötsligt stå framför en massa människor och berätta om dem, det känns konstigt, läskigt och ovant, men som sagt mycket roligt också att få dela dem med andra och prata om dem.

Min föreläsning nästa vecka kommer bland annat handla om det som jag tycker är så roligt med att skriva, nämligen att man får hitta på! Och om vikten av att våga gå in i sina karaktärer och försöka känna känslor som man kanske aldrig vågat närma sig förut. Att utforska sina mörka rum och vad man skulle känna och vara om man var någon helt annan. Som en skådespelare som går in i en roll och fyller den med sitt eget. Att våga låtsas, våga fantisera och våga ljuga! Att återvända till det där som man var så bra på som barn, att fantisera utan spärrar, att släppa sin hjärna fri helt enkelt. Vågar man det kan vad som helst hända.
AW4QnDT7aQcu0iRz6_KBmd0PJ96M1ChgALWZpzu07DY

VILA

Publicerat av

När mitt manus är hos förläggaren på genomläsning försöker jag ta paus från både karaktärer och historien och vila skallen. Om drygt två veckor kommer jag att få veta vad hon tycker om min roman så här långt. Även om jag älskar att skriva böcker så är de här pauserna viktiga och ett slags andningshål när jag inte har texten hängande över mig. Jag tror att det är en välbehövlig vila då jag omedvetet marinerar mitt manus som gör att jag förhoppningsvis har kommit vidare i tankearbetet när det är dags att sätta sig ner igen och fortsätta framåt.

I såna här pauser brukar jag också passa på att läsa böcker, vilket jag helst inte gör när jag själv skriver eftersom jag lätt blir påverkad av någon annans språk och stil. Men när jag inte skriver fungerar det tvärtom som inspiration och näring.

Andra saker som ger inspiration och mental näring är att resa och just nu befinner jag mig i London på jobb. Här bodde jag i några år i början av nittiotalet så det känns fortfarande lite som hemma. Staden kryllar av annorlunda människor och udda karaktärer, jag samlar på mig intryck, människor och miljöer. Vem vet när de kan komma till användning i en roman?

London

KALLE ANKA OCH JAG

Publicerat av

Igår på ICA så hittade jag min senaste bok bredvid Kalle här. Jag är visserligen ett stort Kalle Anka-fan men kan tycka att jag kanske ändå borde stå på en lite vuxnare hylla.

Kalleåjag

”Vilken typ av böcker skriver du?” Den frågan får jag ganska ofta och ibland kan jag känna att mina böcker inte passar in i något tydligt fack och att det är svårt att ge ett bra svar. Min kompis Katrin tyckte häromdagen att jag skulle kalla min bokgenre för ”Realgood” eftersom jag skildrar en slags reality och skriver om verkliga människor och verkliga liv. Det ligger någonting i det.

Jag skriver ofta om människor som befinner sig i utveckling och som går igenom en inre förändring. Mina kvinnliga karaktärer brukar vara antihjältinnor som jag på ett eller annat sätt vill släppa fria. Jag tycker om att bryta tabun och i synnerhet kvinnliga tabun och föreställningen om hur vi kvinnor förväntas vara. Mina antihjältinnor gör och säger saker som vi inte förväntas göra eller säga. Ibland känner jag mig lite som en rebell genom mina karaktärer och låter dem göra revolution på olika sätt. Jag tycker om att utforska människors hemliga rum och titta närmare på allt det där som vi gör vårt bästa för att gömma undan. Det som är otäckt men jävligt spännande. Jag tycker om att gå över gränser och ta reda på vad som händer när människor tappar kontrollen över sina behärskade ytor. Hm. ICA kanske har rätt. Påminner lite om Kalle Anka & Co när jag tänker efter.

200 SIDOR KATCHING!

Publicerat av

Har verkligen jobbat som en gnu den här veckan för att nå min deadline på 200 sidor på min nya vuxenroman (utgivning 2014 på Wahlström & Widstrand). Det har inneburit väldigt långa dagar där jag suttit och skrivit i skrivarlyan redan vid sjurycket för att sedan åka vidare till TV-fabriken. Fördelen med att jobba under press är att man får mycket gjort och inte ägnar de väldigt få timmarna man har åt att surfa eller tvätta eller göra annat för att skjuta upp skrivångesten utan att verkligen skriva. Jag trodde att jag skulle få sitta hela helgen men på grund av en knäskada har jag inte kunnat träna och istället ägnat ALL tid (utöver mitt dayjob) till att skriva. Så igår lade jag i en extra växel, kastade mig in i den bokvärld jag nu befinner mig i, och kom ut på andra sidan strax före klockan 17.00 klar att leverera till min förläggare. En luthersk slags tillfredsställelse infann sig och samtidigt en oro för vad min förläggare ska tycka om det jag har skrivit. Håller det? Är det tillräckligt bra?

Har kommit in i den fasen i bokskrivandet där jag är så pass långt inne i boken att jag andas och lever med mina karaktärer. De har blivit verkliga. Jag vet var de bor, hur det ser ut hemma hos dem, vad de har på sig för typ av kläder, vad de äter, vad de har för vänner och familj. Men det roliga är, och det som kanske är mest spännande med mitt jobb, att ju bättre jag lär känna dem, desto mer överraskar de mig. De gör saker jag inte har förväntat mig av dem. Ja, de lever sina egna liv helt enkelt. Det gör mig nyfiken. Jag undrar hur det ska gå för dem. Vart vi är på väg. Och jag blir alltmer fäst vid mina karaktärer, även när de gör dumma saker, så tycker jag liksom om dem. Och en dag, när boken är klar, kommer jag förmodligen att sakna dem som jag ibland gör med karaktärerna i mina andra böcker. Jag undrar hur de har det, vad de gör och hur de mår. Som Cecilia i min senaste bok. Är hon okej? Har hon fått ordning på sitt liv?

2013-01-09 18.09.29

Ibland tänker jag att jag borde skriva uppföljare bara för att få veta men än så länge har jag varit för nyfiken på nya människor jag har i huvudet för att kunna vänta.

Jag skriver ofta med musik i lurarna. Den här veckan har den här gamla musikaldängan varit mitt sällskap och skrivbränsle. Kanske ett försök att lugna mig själv att det kommer att bli en bok den här gången också.
EVERYTHING´S ALRIGHT